Aja. Jag tror att vi är från grunden djur, människor, djur. Katter och människor. Vi är liksom den delen som inte riktigt passar in. Om någon hade letat "finn felet" hade de direkt tagit ur människan ur bilden där det är en massa djur och natur. Om ni förstår vad jag menar.

Och någonstans där gick det fel, någonstans långt i början av människans utveckling. Vi lärde oss saker direkt som inga djur någonsin lärt sig eller ens brytt sig om att lära.

Då ser vi genast en stor skillnad mellan människor och all annan existens av olika slag, vi söker kunskap. Inga andra ting söker kunskap på vår planet.

Om vi inte hade börjat att söka kunskapen hade vi aldrig blivit som vi blivit, självklart. Men vi hade mått tusen gånger bättre, än vad människan gör idag.

Kunskap är makt, men även kunskap kan gå över till maktkänsla, girighet, tyrranni. Exakt vad som hände oss.

Den stora frågan är bara, varför började vi söka kunskap? Är det som gör att så många tror på gud, tror på biblen? Äpplet.. som Eva tog då hon ville ha kunskap.

Snälla om någon har ett förslag till varför vi började söka kunskap. Skriv det till mig. Jag ska försöka lösa den stora gåtan i min ensamhet.

Men jag gillar ensamhet. Ensamhet är väldigt skönt. Isolerande ensamhet,  bort från denna äckliga världen, bort från allt som har med den att göra. Kanske är jag bitter och väldigt negativ. Men vem hade inte varit om ni hade sett världen ur mina ögon.

Med mina tankar och mina ögon. Det måste vara något som gjort att jag blivit såhär. En ful ankunge.