Det finns en viss musik som gör mig rörd och ger mig ett väldigt starkt intryck. Det är musik där jag märker att musikern har lagt ner sin själ i att göra denna låten och verkligen gått in för texten. Låten är så bra att jag hade kunnat skrika. Budskapet är så bra att jag kan gråta. När någon berättar genom musiken hur livet verkligen är, där han/hon bor.

Det finns bara en musiker som har gjort att jag nästan gråtit och bara lyssnat om och om igen på samma låt, och verkligen gått in för budskapet och texten. .
Det är Immortal Technique . För er som inte vet vem detta är, så är det en rappare från Harlem Street. Han musik rör en verkligen om du förstår engelska. Jag hade velat skriva ner hela hans låt här men det är ingen som orkar läsa det så jag skriver bara mina favorit delar, ur låten "caught in a hustle"

"I'm Like the little kids on T.V That dig through the trash
I hustle regardless of the way you talk shit and laugh
A lot of niggaz drop science but they don't know the math
Because their mind is Narrower than the righteous path
It's funny how on the block niggaz will kill you for cash
But never raise the gun and cry out "Freedom at last."
The cold war is over but the world is still gettin colder"


"Write it down and remember that we never gave in
The Mind of a child is where the revolution begins
So if the solution has never been to look in yourself
How is it that you expect to find it anywhere else"

(immortal technique)




And it's the people that love you that seem to hurt you the most
Sometimes when they die you find yourself cursing their ghost
But you make success, nobody delivers your fate
Sometimes you give and you take

Post-Tramatically scar kids that try to be brave
Because niggaz backstab each other just to try to get paid
Turn cannibal like nights during the crusades
Afraid of responsibility; Addicted to greed
Beating their girls purposefully losing a seed
As if we were bound to the destiny we used to recieve

och sen kommer slutet av låten som är bäst. . .

I used to wonder(I used to wonder) about people who didn't believe in themselves
But Then I saw the way that they portrayed us to everyone else
That cursed us, then only see the worst in ourselves
blind to the fact the whole time we were hurting ourselves