Vänskap... Det är något vi alla människor behöver. Man måste ha vänner för att klara av att leva och samtigit må bra. De är dem som gör en glad när man är ledsen, som man kan prata med allt om.
Men det finns olika slags vänner.

De finns de som bara är ytliga vänner, sånna man kanske bara träffar i skolan, arbetet eller på fester.
De är de vänner som man endast har kul med.
Sen finns det de vänner som man kan prata med ha kul med, men som man inte riktigt litar på till 100 procent. Man kan kanske inte berätta allt. Och vet inte vart man har dem. Det är också dessa man brukar ha några stycken av. För det finns så många sådana.
Sen finns det de vänner som är en nära. Som man kanske inte har världens bästa kontakt med, men man vet vart man har dem och man kan prata med allt om dem och har kul tillsammans.
Sen finns det de riktigt nära vännerna. Som man kanske har känt hela sitt liv, eller under några år. Oftast glider man inte ifrån dessa, utan de finns där, även om det kanske kommer tysta perioder. Men kan endå komma tillbaka till dem. När som helst. De vänner finns det inte många av. Oftast bara 1.
Sen finns det pojkvännen/flickvännen, kärlek och vänskap. Har man hittat den rätta mannen/kvinnan, så vet man att det är riktigt bra vänskap mellan varandra. Det är ibland så bra vänskap att man vet exakt vad den andra tänker på bara någon sekunds tittande på personen. Detta är väldigt sällsynt.

Jag skriver detta eftersom, ibland när en riktigt bra vän försvinner, eller när man blir osäker. Så börjar man undra vad för sorts vän detta egentligen var. Man går runder och tänker. Är man egoist eller är det något annat. Vad har blivit fel.
T.ex. bara för att en person inte orkar med skolan för att det är tufft , och skiter i. Ska väll en riktigt bra vän, inte döma och skita i en. Vad för vänskap är detta? Ska inte personen i fråga då förstå? Eller är det jag som har fått det om bakfoten....