Att tänka om sig själv

Jag funderar hur mycket tid vi egentligen lägger ner på att tänka på oss själva. Vi tänker ju sjukt mycket på en dag, men hur mycket av dom tankarna är dåliga om oss själva?
Om vi istället hade tänkt på annat kanske man inte varit så negativ i sitt tänkande. Men det kanske handlar om vem man är och vart i livet man står. Jag menar alla 20 åringar tänker säkert någongång på vem man är, hur man kom hit och hur man ska komma härifrån..
Eller den sista funderingen är kanske lite mer sällsynt. Hur kommer vi härifrån?

Det är den mest skrämmande frågan jag har i mitt huvud ibland. Jag tycker det är fruktansvärt, vi begravs i denna jorden, på jorden. Men hur kommer vi härifrån. Det går inte, astronauter försöker ju.

Det är sjukt, alla sådana jobb som astronauter eller psykologer, historiker osv de har antagligen sina jobb för att i grund och botten finns det en jobbig fråga som ligger och gräver. .

Men vad skulle hända om vi slutade fråga oss dessa frågor. Skulle vi strunta i vad som finns runt omkring oss och istället bara leva, föda  barn och göra det vi är födda till...
Varför började vi frågeställa oss själva?

Jag längtar tills jag har mitt hus i långt in i en djup skog eller djungel. Så att bara naturen är runt omkring mig. Underbart. Ur jord är jag kommen... och vid den trivs jag bäst.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0