Isolation - is not good for me 
Isolation - I don't want to sit on a lemon-tree 
I'm steppin' around in a desert of joy Baby anyhow 
I'll get another toy and every thing will happen-and you'll wonder"

Sen fortsätter jag med att berätta en dagshändels. Dock får ni inga detaljer, men det är som så att jag gått ner väldigt mycket i vikt utan att ens försöka gå ner. Nu har jag dock gått upp igen. Vilket jag inte tycker är något negativt. För att komma till saken, jag var inne på fashiontoast och upptäckte att tjejen fotograferat sig ganska lättklätt. Inte horigt kanske men i bikini. Då upptäckte jag hur smal hon var, väldigt smal för smal, är min åsikt.

Men att folket runt omkring påpekade att jag när jag var som smalast var nästan lika smal, alltså hösten 10/vintern 11. Men det är för mig väldigt otroligt och det skulle aldrig vara sant för jag har alltid varit lite lite kurvig eller vad man ska säga. Så att höra så många påpeka min vikt att jag faktiskt varit för smal kom som en enorm chock.

Det var som att jag inte ser mig själv som den jag är. Om jag tittar i speglen är det jag, men jag ser hela tiden likadan ut. Medan andra ser mina förändringar. Hur kommer det sig, att JAG inte kan se min utsida på rätt sätt? Har jag varit blind för mig själv? Borde jag kanske titta lite extra noga istället.

Grejen är den jag är inte ett dugg brydd om min vikt. Förutom när andra påpekar den. Jag tänker inte på det så mycket. Jag vet att jag är liten , och ser ung ut. Men jag kan inte göra något åt det. Min ide är att älska sig själv för den man är och verkligen uppskatta sig själv och sitt Jag. Men hur ser man egentligen på sig själv ur andras perspektiv? När man uppfattar sig själv som en person och andra uppfattar mig som någon annan. Inte bokstavligen som någon annan, men ur olika ögon.

Bild: Självporträtt av Frida Kahlo

Nu till nästan något annat, mitt liv börjar nu. Jag har varit i koma länge. Men jag vaknar succesivt. Ha tålamod mina nära och kära. Jag kommer tillbaka.