Alla människor gillar att gå ut och gå, ut å springa eller träna överhuvud taget. De säger att det rensar hjärnan på en massa tankar. Jag rensar huvudet när jag åker tåg eller buss. Det är så avkopplande att det är sjukt. Med lurarna i öronen och min väska på sätet bredvid. jag kanske tar upp min almenacka och kollar igenom. Eller så kanske jag skriver lite olika saker i min lilla rosa anteckningsbok.
Jag kan inte leva utan att ha min musik i örat eller min penna och block. Eller iallafall penna, så jag kan skriva någonstans.
Häromdagen skrev jag ett brev hur jag hade velat ha det ifall jag dog. Det är inte det att jag är deprimerad eller så. Men man vet aldrig när man kommer dö. Och jag vill att alla ska veta vad som gäller om jag dör. Eller inte alla kanske, men de som hade skött min död.
Jag vill inte bli begraven, inte kremerad. Utan jag vill att min kropp ska användas till något bra, något som betyder. Forskning eller kanske donera mina organ till de som kan överleva med min hjälp som död.
Kyrkan tjänar för mycket pengar, när de inte ens behöver. Varför ska mina föräldrar kanske lägga ut ett flertal tusenlappar på att jag ska ruttna i gjorden, eller brännas. När de kan få pengar genom att använda min kropp till något bra.

Aja, jag menar inte att skriva brevet här men i alla fall.